Ölandsleden

Vinden tar emot redan vid färjeläget i Färjestaden. Den öländska vinden – samma kraft som böjt tallarna i Trollskogen till knotiga skulpturer och pressat kalkstenen platt på Stora Alvaret. Det är den du cyklar med. Eller mot. Ofta båda samma dag. Ett vanligt tips: cykla mot vinden på utvägen så har du medvind när benen börjar protestera. Kolla vindprognosen på yr.no – fastlandsprognoser stämmer sällan för Öland.

Ölandsleden är 368 km runt en ö som är platt som ett salsgolv men aldrig tråkig. Leden delar sig i två slingor: norra slingan (cirka 113 km) tar dig längs kusten upp genom Borgholm och ut på den legendariska kustvägen mellan Äleklinta och Byxelkrok – en sträcka som cyklister från hela Europa kallar en av Sveriges vackraste. Smal väg tätt intill havet, raukar som reser sig ur diset, gamla båthus vid Hornsudde, historiska stenbrott vid Jordhamn. Mellan Byrum och Jordhamn kröker sig vägen så nära havet att saltstänket når överläppen. Stanna, andas in strandnejlika och backtimjan, och vänta på att vinden lägger sig en stund – det händer ibland, även på Öland. Från Byxelkrok vidare till Trollskogen och fyren Långe Erik innan du svänger söderut via Löttorp. Har du ont om tid fungerar norra slingan ensam utmärkt som en helgtur – du får med kustvägen, Trollskogen och Långe Erik. Södra slingan (cirka 90 km plus förbindelseled) går åt andra hållet – ner genom Mörbylånga, tvärs över Stora Alvaret till Ottenby och fyren Långe Jan, sedan tillbaka via östkusten.

Alvaret delar åsikterna skarpt. Somliga beskriver det som en andlig upplevelse – 5 000 år av mänsklig bosättning inristat i kalkstensplatån, orkidéer och gullvivor i sprickorna, ett UNESCO-världsarv som inte liknar något annat i Skandinavien. Andra tycker det blir monotont efter tjugo minuter. Du vet inte vilken grupp du tillhör förrän du står där med vinden i öronen och ingenting vid horisonten. En sak vet du dock: elcykel tar udden av motvinden på Alvarets öppna sträckor, där det inte finns en buske att gömma sig bakom.

Underlaget blandar asfalt och grus – ungefär 65 % asfalt, 35 % kalkstensgrusel. En gravelcykel med 40 mm däck är det samstämmiga rådet, och den som kör racer ångrar det senast vid första grusfickan. Smalare däck klarar asfalten men protesterar högljutt på gruset. Sträckan Torngård–Skärlöv i söder har degraderat underlag med ojämna färister som straffar tunna ringar hårt – en del upplever sträckan som direkt sliten, och den kräver extra uppmärksamhet med barn. Riksväg 136 norr om Borgholm har tung trafik med husbilar under högsäsong – skippa den och ta kustvägen via Äleklinta istället. Längre, men det är därför du är här.

Längs leden finns vindskydd med eldplats, vedförråd och cykelpumpar – underskattade övernattningsplatser om du vill hålla budgeten nere. Ta med vindväst även i juli – vinden kyler snabbt när du stannar, och det blåser alltid på Öland. Alltid. Hämta papperskarta vid turistbyrån i Färjestaden; GPS leder ibland fel på grusvägar och mobiltäckningen är ojämn på norra udden.

Matmässigt har Borgholm och Färjestaden fullständig service. Men de riktiga pärlorna hittar du utanför tätorterna. Fru Marias byxbak i Byxelkrok hamn – cyklister som gjort hela leden kallar det ledens bästa stopp, med frukost och havsutsikt medan fiskebåtarna glider ut. Kaffestugan i Böda bakar sitt eget bröd och gör gelato som inte borde vara så bra som den är; den ligger mitt i norra slingan och tajmingen kunde inte vara bättre. Rosas Handel i Löttorp är en genuin lanthandel där kaffet kostar vad kaffe ska kosta. Skippa caféet vid Stora Rör – det lockar med läget men straffar med priset. Räkna med att det kan vara 30 km mellan matställen på norra udden, så fyll flaskorna i Borgholm eller Löttorp.

Cyklar är inte tillåtna på Ölandsbron – ta färjan MS Dessi från Kalmar till Färjestaden (varje timme maj–september, ca 50 kr). Den lilla överfarten är faktiskt en fin start: du ser ön resa sig ur havet, platt och vidöppen, och förstår direkt varför vinden regerar här. Tågstation finns i Kalmar med direkttåg från Stockholm på ca fyra timmar. Boka boende i juli minst tre veckor i förväg – Borgholm och campingplatserna fylls fort.

Bästa säsongen är maj till september, men september har en särskild magi: trafiken har tunnats ut, caféerna har fortfarande öppet, och ön är nästan din egen. En tysk cyklist beskrev sin september-tur som traumhaft schön. Stanna cykeln i Trollskogen – vindsnodda tallar, fornlämningar och vraket av Swiks förtjänar mer än en titt från sadeln. Och håll utkik efter sälar på klipporna norr om Byxelkrok – de ligger gärna på de låga hällarna vid vattenbrynet.